Skafferiet - Prat om Mat ~ Läser ämne

Risotto

Nu har jag snöat in på risotto. Här kommer mina erfarenheter:

Det finns två sorters klassiskia risottoris, arborio och (minns inte vad det heter). Det förstnämnda ger en krämigare konsistens, medan det senare ger mer tuggmotstånd. Jag har använt det sistnämnda, och det smakar alldeles utmärkt. (Källa: zetas risförpackning)

Receptet står fiffigt nog på förpackningen, men det är inte så svårt att komma ihåg, det kan inte gå så fel:
3 dl ris
1,5 dl vitt vin
1 finhackad gul lök
olja
2 dl riven parmesan
1 liter buljong
salt och peppar

Man fräser löken, häller i riset, och efter ett tag vinet. När vinet kokat bort häller man i några dl av buljongen. Man ska röra om hela tiden. När buljongen kokat bort häller man i lite mer och så fortsätter man tills det är färdigt, typ 15 min. Osten och eventuellt annat mög man vill ha i häller man ner framåt slutet när några minuter är kvar.

Den där litern buljong har jag aldrig lyckats göra av med innan riset är klart. Drygt hälften brukar gå åt.

Det blir fantastiskt gott, men satans mäktigt. Man kan inte riktigt göra fel eftersom proportionerna knappt kan gå fel, och man fortsätter ju bara göra det tills det är färdigt och då serverar man. Jag har lyckats bra varje gång, och det är verkligen inte svårt. Men det kräver lite ansträngning eftersom man får stå och röra hela tiden.

Igår gjorde jag med västerbottenost, kalvfond och zuchinistavar. Det var också gott. Smakade faktiskt inte så annorlunda mot hur det smakar med de vanliga ingredienserna. När det blir säsong ska jag prova med sparris, det tror jag blir en höjdare.

När man tänker risotto så ät det ju lätt man minns grundskolans "risotto" som bestod av uncle ben's torra, helt smaklösa ris, gröna ärtor och burkmajs. Serverades i likhet med allt annat med rivna morötter alternativt riven vitkål.

Det du beskriver låter helt trevligt dock.

Ja det var inte förrän i vuxen ålder som jag begrep att risotto var något annat än ris med kokta grönsaker i... förbannade svenska barndom som tutar i en sån skit.

åfan, bara grönsaker? vi brukade dessutom få små korvbitar eller rentav köttbullar i våra.. inte helt fel, men ok, rätt udda..

Synd att du inte gillar svamp, svamprisotto är en höjdare. Jag har förresten en hel bok om bara risotto om du vill ta dig en titt nån gång.

Det har hänt någon gång, nu senast på jämtkrogen i Bräcke, att man får risotto till exempelvis entrecote. Med risotto menas dock då något som ser ut som väldigt fast risgrynsgröt, vilket funkar ungefär som risets motsvarighet till potatisens potatisgratäng.

Länge trodde jag, precis som ovanstående skribenter att Risotto var precis det som serverades i bamba under skoltiden. Detta ord var i min värld synonymt med den lika förhatliga Nasi-Gorengen, vilken (fortfarande i min värld) hade, förutom samhörigheten 'ris', det mindre smickrande släktskapet Ris-Otto=Otto Strasser=nazist=Nazi-Goreng.
Konspirationsteorierna flödade i skolans källare, och jag svalt mig själv en gång var tredje vecka. Barasådär. I protest mot nazistriset.

Nu har jag underrättat mig själv om att den indonesiska Nasi-Gorengen är gjord på redan förkokt ris (motsvarande rätt heter Biriani på hindi, och slukades utan problem i skuggan av de sydindiska sandbankerna), jämfört med Risotton som, liksom jiemm angivit ovan, kokas ihop med vad det nu må vara.
Efter de senaste dagarna vid nyårsspisen så kan jag även intyga att Risotton är god.

Sensmoralen i ovanstående berättelse är alltså; det är aldrig försent att omvärdera en maträtt.

Kock Registreringsdatum: 30 oktober 2005 Inlägg: 201

Vilken tur att det aldrig serverades risotto i matan på de skolor jag gick (alternativt har jag förträngt detta trauma) och därför har jag aldrig närt någon som helst aversion mot denna fantastiskt goda maträtt.

Bonetti, det finns en gud, och hon tycker om dig. lucky you...

Risotto a la skolmatbespisning är totalt smaklöst uncle ben's ris (som missar att ris SKA klibba, men det är en annan historia) och gröna ärtor. I undantagsfall kan även andra ingredienser ingå.

Det är i min meningar alldeles för tidigt att avfärda eventuella kopplingar mellan risotto och nazism/nazi-goreng, spåret med Otto Strasser är ett vasst bidrag i efterforskningarna som nu måste fortsätta.

Kock Registreringsdatum: 30 oktober 2005 Inlägg: 201

Jo, sojja, jag är ju söndagsbarn. Det måste vara det.

Vamstad; Jag har mer på lager; som zonk åberopat så serverades risotton i vissa fall (dock inte i mina) med korv/köttbullar som ingrediens. Judar äter ju inte gris. Eller nej fanken, det är ju muslimer som inte äter gris. Men Otto Strasser gillade antagligen inte muslimer heller...
Vi är något på spåren.

Bonetti; Jag har aldrig riktigt uppskattat Söndagarna, speciellt inte sedan alkoholvanor introducerades i mitt liv. Själv är jag född på en tisdag och min första skrockträff om tisdagar på google såg ut såhär;

"Tisdagar brukar vara ganska otursamma dagar och slutar ofta med gräl. Barn födda på tisdagar anses bli vackra men slöa och ovilliga till arbete."

Uppfriskande!

Varken judar eller muslimer äter griskött. Och ingen, oavsett religion, borde få kalla torrt ris med ärtor och korv för risotto.

Därmed inte sagt att det inte kan bli gott! Här glider jag obemärkt över i ett recepttips på lite skön bulkmat:

Koka ris. Stek samtidigt upp lök, frysta grönsaker (det finns tillåme en färdig blandning av ärtor, majs och paprika i frysdiskarna) och något favoritkött (bacon eller korv brukar vara en höjdare). Krydda ordentligt, om man gillar vanlig DDR-svensk curry så funkar det bra. När allt är färdigt, häll över riset i stekpannan där allt annat håller hus, lägg i 1-2 äggulor, och gegga runt. Servera med sweet chili-sås direkt ur flaskan.

De judiska kosherreglerna förbjuder även uttryckligen guds utvalda folk att äta uggla eller igelkott. Detta arkiverat under kategorin " material för middagskonversation".