Skafferiet - Prat om Mat ~ Läser ämne

*Senast ändrad av nils den tis okt 24, 2006 4:53 pm, ändrad totalt 5 gånger*

Caipirinha

I sommar har det slunkit ner en å annan caipirinha. Eller egentligen caipirissima som man tydligen skall kalla drinken om man bytt det traditionella brasilianska sockerrörsbrännvinet Cachaca mot vit rom vilket jag nödgats göra (hittade ingen cachaca på mitt lokala systembolag).

Använder man istället vodka (vilket jag ej testat) så kallar man det för caipirinoska.

Ingredienser

Lime
Sockerlag (alternativt så kan man mortla råsocker direkt i glaset)
Krossad is
Vit rom (om man inte har Cachaca)

Så här brukar jag göra

1. Koka sockerlagen och låt den svalna (tar ett tag!).

2. Klyfta limen och dela klyftorna en gång till på mitten.

3. Släng ner limen i glaset och krossa den med en mortel eller nåt annat lämpligt redskap (första gången jag skulle ro ihop drinken så använde jag en minitermos för att krossa limen). Stöt precis så mycket att du får ut juicen ur köttet, mortlar man för mycket kan bittra bismaker från skalet frisättas.

4. Häll över spriten.

5. Smaka av med sockerlag.

6. Krossa is och lägg i glaset.

I Brasilien skall det tydligen finnas tusentals olika varianter med allt från passionsfrukt till mango och ananas. Det verkar inte finnas några sätt som inte är bra så länge de inte är dåliga alltså. Ganska sympatiskt alltså.

Det finns litet olika doktriner vad gäller vilken ordning man skall hälla i sprit, is etc. Själv anser jag att jag vill få ordning på smakerna och sedan kyla groggen så den blir fräsch. Motargument skulle kunna vara att man i så fall plockar bort ännu mer smak när man kyler drinken och därmed får en smaklösare drink än man avsett från början. Nåja, finns inget direkt rätt eller fel i min värld så länge alla är någorlunda nöjda å glada - och hur skulle man inte kunna vara det när man har en caipirinha i näven.

I barer kan det vara smart att slänga i isen först om du skall göra drinken framför gästen eftersom det då ser ut som om du har i mer sprit än du egentligen har.

Mer om Cachaca:

Cachaca är alltså brasilianskt brännvin gjort på ren oraffinerad sockerrörsjuice, det är det som skiljer det från rom. Innan juicen destilleras så lagras den på koppar eller träfat och reduceras sedan till en tredjedel av ursprungsmängden. Smaken är lik rom men med mer utpräglad sockerrörskaraktär.

Tips:

Hacka en färsk chilifrukt och ha i drinkarna. Ha inte för mycket bara och skippa kärnorna om du inte vill chocka dina vänner.

Måste man ha vänner för att dricka den?

Nä, man kan bli full i sin ensamhet också men det är inget jag rekommenderar. Depressionen står gärna på lur i så fall när groggen fått en runt hörnet.

Kom ner till kräftskivan i helgen så ror vi ihop nån caipirinhahistoria litet beroende av vad som erbjuds.

Tror det är tvärtom angående groggen och depressionen men det må vara hänt. Tycker det verkar vara lite väl fruktigt för min smak men tack ändå, jag kommer ner på fredag kväll och stannar över helgen.

Får väl bli en mint julep för din räkning istället då!

Ser nu att det där med mango och passionsfrukt osv inte var i orginalreceptet, var lite snar att såga där kanske, mint julep är ju också en smula sliskigt, ifall man inte är försiktig med sockerlagen.

Glöm inte att vara uppe toktidigt på morgonen för att i grodan ro diskutera drinkar.

Nej, gör aldrig det, för bövelen! Finns det någon bättre tid, egentligen?

Vid det här laget har det slinkit ner en å annan caipirinha och jag kan bara snabbt meddela att rikligt med ordentligt upplöst rörsocker is da shit.

Limen är inte så söt på dessa breddgrader så man bör tänka litet extra på den övriga sötman.

Kock Registreringsdatum: 11 november 2004 Inlägg: 131

I två års tid har jag i stillhet tigit om hur saker och ting faktiskt förhåller sig. Jag har ansträngt mig, varit ambitiös och verkligen försökt. Ett otal gånger, jag minns inte hur många, har bartenders, och människor som tror de är bartenders, rekommenderat, blandat och serverat ciprihinhan. Och varje gång har jag med intresserad, ja rent av fascinerad, blick iakttagit beredandet av drinken och med ett lätt läskat leende har jag fått den serverad. Och varje gång har det varit samma smakmässiga besvikelse.

Man skulle kunna tro att det beror på vem som tillagar drinken, men efter ett antal olika mer eller mindre sofistikerade bartomtar tillrett ciprihinhan så kan jag med säkerhet säga att det inte spelar någon som helst roll vem som tillreder drinken. Ciprihinhan är ändå alltid en smakmässig besvikelse.

Det skulle även kunna vara bristande kvalitet på ingredienserna eller hur de doseras. Men hittintills har jag inte, oavsett ingredienser och doseringar, blivit serverad en ciprihinha om vilken jag tänkt "men den här ciprihinhan var ju inte så dum". Det kan inte hjälpas, ciprihinhan är och förblir en smakmässig besvikelse.

Det kanske är lite som att svära i kyrkan, men som du säkert förstår så måste det nu sägas:

ciprihinhan är världens mest överskattade drink.

Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva för att det skall nå fram hur vidrig jag upplever drinken. Men jag kan ju, på ett ack så orginellt sätt, försöka att illustrara det hela genom en... topplista över äckliga drinkar.

Nu är jag vanligen inte den som spottar i glaset, så listan blir ganska kort. Men här är ett par stänkare jag aldrig ämnar intaga igen:

De ostänkbara:

1. Ciprihinha
2. Minttu och energidrycken power king
3. Xanté, med eller utan nämnda energidryck

Sådär, nu var det sagt. Bluffen är synad och korten är på bordet. Jag har aldrig gillat, och kommer aldrig att gilla ciprihinha. Jag ber samtidigt om ursäkt för de gånger jag blivit bjuden på nämnda drink och jag med ett falskt leende stått och sagt att den var god. Jag lovar, det kommer inte att hända igen. Varken att jag tar emot en ciprihinha som bjuds eller att jag säger att den är god.

Vi var mest nyfikna på hur lång tid det skulle ta innan du skulle syna bluffen. Leendes i mjugg vareviga gång du läppjade på eländet. Skrockandes, fnissandes, asgarvandes. Neeehhh, skoja bara.

Jag måste också erkänna att den ofta smakar lite unket i alla fall om man använder cachaca'n med en kräfta på etiketten. Men det är kul att leka alkemisten i baren och försöka få till det! Kanske lite sysifosstyle men ändå.

Kock Registreringsdatum: 30 oktober 2005 Inlägg: 201

Min erfarenhet av caipirinha är att den blir ruggigt god om man gör den själv (åtminstone med den bastklädda Germanan) ... och nu ska jag svära i kyrkan: caipirinha å lokal (har testat i Sverge, Grossbritannien, Portugallien och Brasilianien) innehåller i allmänhet alldeles för mycket sprutt med alldeles för stark spruttsmak som följd. That's da long and short of da mattah, man.

Att man känner ett behov av att blanda spriten med något alls säger egentligen bara att man köpt fel grejor, vilket jag själv förstås gör hela tiden. Nu har jag dock fyllt på lagret med bourbon och slivovice så för tillfället blandas det inte med något utom möjligen en isbit och lite självmordscountry. Caiprinhia vet jag inget om men ifall jag tvingades gissa trodde jag det var namnet på den där parasitfisken som söker sig upp i mänskliga urinvägar.

*Senast ändrad av jiemm den ons aug 08, 2007 10:51 am, ändrad totalt 1 gång*

Jag håller, föga förvånande för vissa, med Peter här. Till dags dato har jag inte smakat en god caiprinhia.